This years love.
Lite nedstämd idag. Jag förstår inte vad det är som pågår.
Jag har flera gånger senaste månaden varit på väg att flera gånger skriva om hur många par som gör slut just nu. Jag vet att jag skrev om det i vintras. Då var det ca. 5-6 par i min omvärld som gått ifrån varandra. Det verkar bara bli värre.. Jag förstår inte vad som händer. Senaste veckan har två av mina vänner brutit upp från relativit långa till riktigt långa förhållanden. Jag vet att i båda fallen var det rätt och ingen människa ska någonsin stanna i ett förhållande som inte får en att må bra. Jag vet att personerna kommer gå igenom mycket jobbigt men att magkänslan trots allt säger att det är rätt.
Det jag inte förstår är, hur ska vi kunna tro på kärleken när inte ens de par som jag alltid trott skulle hänga ihop klarar det? Det är inte så att jag inte tror på min och Daniels kärlek (Det gör jag verkligen) men det är klart man börjar tveka när folk gör slut liksom flugor dör. Jag är en obotlig romantiker, jag vill att det ska vara för alltid. Jag har kallats naiv och viftat bort det. Ikväll börjar jag undra om dem faktiskt har rätt...
Baby. Jag är också en obotlig romantiker, och det finns ingenting som någonsin kommer kunna sätta stopp för det. Och inte för dig heller. Det är ju bara så vi är! Och vi är underbara just därför.
Ibland, hur helvetes jobbigt det än är, måste saker hända för att man ska kunna hitta tillbaka och förstå vad som verkligen är viktigt i livet och hitta sin egen balans. Jag måste göra det nu och det är nog det högsta berg jag någonsin kommer vara tvungen att klättra uppför, allting blöder samtidigt som varje steg gör en starkare.
Det sliter på en, men som vi ju vet vid det här laget, allting som inte dödar dig gör dig starkare. Varje steg är hjärtskärande för att du lämmnar din otrygghet, men kanske just för att hitta en starkare trygghet i sig själv som alltid måste vara det viktigaste, men som också är det lättaste att glömma.
Jag älskar dig. För att du alltid bryr dig, för att jag vet att vi alltid kommer vara vi. Det värmer mitt hjärta och gör mig så stolt över att få ha en så fin vän som du. Tack för att du skriver, och förlåt för att jag inte hör av mig. Men jag läser och jag tänker och jag blir glad, men svara är jag faktiskt världssämst på. Jag hoppas vi kan ses snart (ska redan bort i helgen, annars hade jag mer än någonting annat velat komma till dig).
Kärlek.