Popsickness.blogg.se

Jag måste bara berätta om det senaste tillskottet av materialla ting i vårat lilla hem. En spikmatta! Min pappa har fått rejäla rabatter så vi fick en av honom eftersom han visste hur mycket problem jag har med axlar och nacke. Jag har hunnit lega på den 2-3 gånger och har berättat för Daniel att den är riktigt bra fast det gör ganska ont i början..

Igår var det Daniels debut på mattan. Det började med att han såg skräckslagen ut när han fick se "spikarna" på mattan. (Jag vet inte vad han han föreställt sig, men han såg chockad ut att SPIKMATTAN hade SPIKAR). Försiktigt försikt la han sig på mattan. och sen var det kört..

Ett himlans liv av "aj, oh, nej, jag dör". (Överdrift ? Nej) Han låg där på mattan, spänd som en pinne och såg verkligen ut som att han aldrig någonsin gjort något värre. Och visst gör det lite ont, men herregud jag har aldrig trott jag hade en sådan klenis till karl (förlåt älskling..)

När han sen lagt sig i sängen var det ett evigt tjat om att det kändes som om han bränt sig av mattan och så var han tvungen att gå till spegeln för att se om han var röd på ryggen. "Känn Emma, känn, jag kokar ju". Haha, tatuera sig går tydligen hur bra som helst, prata om att göra tjänst nere i Afganistan bland krig & hemsketer går tydligen bra, - men att ligga 6 minuter på en spikmatta det klara han i alla fall inte..

(Vad jag ville ha sagt med det här är oklart, men jag tyckte det var otroligt roligt att jag tydligen har högre smärtgräns än min kära karl. Tro mig, det kommer han få höra.. )