Älskade, hatade stad.
Är trött efter en av sommarens bästa dagar. Jag har varit i Stockholm idag. Mitt älskade och hatade Stockholm. En dag som idag älskar jag Stockholm. En dag som idag är Stockholm den bästa staden i världen. Jag har hunnit med fika med Lisen på Waynes vid Hötorget, dubbning på Dubberman i Hornstull och sist ett besök hos bröderna Bengtsson på Kungsholmen.
Det är konstigt att man kan hata en stad så mycket samtidigt som man älskar den så högt. Jag älskar att strosa på gatorna på söder, älskar slussen och det enorma utbudet för exakt alla intressen. Älskar pulsen och älskar känslan av att allt är möjligt i denna staden. MEN, jag hatar mentaliteten, det opersonliga/ anonyma och framför allt avskyr jag hur ensam den här staden fick mig att känna mig.
Men nej, jag kan inte annat än sakna den här staden. Den var inte gjord för ett distansförhållande. Den var inte gjord för en ensam Emma. Men om jag fick leva med Daniel där och kunde skapa mig ett riktigt socialt liv, då kanske den skulle passa mig bättre? Kanske bättre än bäst?
(De lär vi dock aldrig få veta.)
Det är konstigt att man kan hata en stad så mycket samtidigt som man älskar den så högt. Jag älskar att strosa på gatorna på söder, älskar slussen och det enorma utbudet för exakt alla intressen. Älskar pulsen och älskar känslan av att allt är möjligt i denna staden. MEN, jag hatar mentaliteten, det opersonliga/ anonyma och framför allt avskyr jag hur ensam den här staden fick mig att känna mig.
Men nej, jag kan inte annat än sakna den här staden. Den var inte gjord för ett distansförhållande. Den var inte gjord för en ensam Emma. Men om jag fick leva med Daniel där och kunde skapa mig ett riktigt socialt liv, då kanske den skulle passa mig bättre? Kanske bättre än bäst?
(De lär vi dock aldrig få veta.)
Kommentarer
Trackback