Lunarstorm i mitt hjärta?
Lunarstorm. Tänka sig att det finns kvar. Hur kan det inte ha fallit efter den stor facebook-hysterin som är ett fakta? Jag fick i alla fall ett infall nyss efter att ha läst en gammal väns blogg att gå in på mitt gamla "lunar-krypin" och läsa gamla Dagboksinlägg (kallas tydligen för blogg nu.). Jag har över 1000 inlägg som jag skrev från 2001-2006 och det är mycket nostalgi.
Jag kan säga att allt som står läser jag inte med glädje. Vissa rader gör till och med ont att läsa. Det finns många bevis där i inläggen på att jag varit ung och dum (kanske fortfarande är?) , att jag klantat till det, att jag mått dåligt och även mått jättebra men framför allt handlar inläggen om en massa människor som under dessa fem åren formade mig till den person jag är idag. Människorna jag träffade när jag var 13-18 var otroligt betydelsefulla och även om alla relationer, vänskaper, förhållandet inte slutade gott (vilket vissa såklart även gjorde) så är jag idag, såhär två år senare så glad att jag träffade varenda en av dem.
Ett intressant liv?
Man kan läsa om allt från när jag 13 och sprang i frikyrkor dygnet runt, när jag var 14 och mer kajalsminkad än Broder Daniel himself, när jag var 15 och hängde med min dåvarande kärlek i raggarkulturen Nerikes Kihl, första riktiga fyllan, sommaren till gymnasiet som tog med sig mycket, mina underbara gymnasieår på Risbergska, sommaren på malta med Elin, åren med Per, familjebråk, hemmafester, resor, ångest och en massa kärlek.
Jag hoppas att lunar aldrig tar bort min användare för jag tror ibland att det är bra att gå tillbaks. Stanna. Andas. Bara vara och tänka på allt man faktiskt varit med. Om alla människor som format en och alla människor som nu finns hos en. Förlåt lunar att jag inte är er trogen men snälla ... ta aldrig bort mina minnen.
Jag kan säga att allt som står läser jag inte med glädje. Vissa rader gör till och med ont att läsa. Det finns många bevis där i inläggen på att jag varit ung och dum (kanske fortfarande är?) , att jag klantat till det, att jag mått dåligt och även mått jättebra men framför allt handlar inläggen om en massa människor som under dessa fem åren formade mig till den person jag är idag. Människorna jag träffade när jag var 13-18 var otroligt betydelsefulla och även om alla relationer, vänskaper, förhållandet inte slutade gott (vilket vissa såklart även gjorde) så är jag idag, såhär två år senare så glad att jag träffade varenda en av dem.
Ett intressant liv?
Man kan läsa om allt från när jag 13 och sprang i frikyrkor dygnet runt, när jag var 14 och mer kajalsminkad än Broder Daniel himself, när jag var 15 och hängde med min dåvarande kärlek i raggarkulturen Nerikes Kihl, första riktiga fyllan, sommaren till gymnasiet som tog med sig mycket, mina underbara gymnasieår på Risbergska, sommaren på malta med Elin, åren med Per, familjebråk, hemmafester, resor, ångest och en massa kärlek.
Jag hoppas att lunar aldrig tar bort min användare för jag tror ibland att det är bra att gå tillbaks. Stanna. Andas. Bara vara och tänka på allt man faktiskt varit med. Om alla människor som format en och alla människor som nu finns hos en. Förlåt lunar att jag inte är er trogen men snälla ... ta aldrig bort mina minnen.
Kommentarer
Trackback