Älskade hem

Det här huset ger mig andnöd och det gör ont i hela min kropp att vara här. Det är så sorgligt. Men varenda vrå och varenda liten centimeter skriker minnen och jag kan inte hantera det. Det här är mitt barndomshus, huset där jag växt upp och där jag levt med allt från första kärleken, tonårstrots, stundenten, skolavslutningar, fester och långa nätter då jag både skrattat och gråtit mig till sömns. I sommar blir min första sommar utan det här huset, visst finns det kvar men det kärleksfulla finns inte kvar och det gör mig bara ledsen.

Eftersom jag flyttade hemifrån i somras så självklart skulle jag inte bott här i sommar även om mamma bott kvar här - MEN nu finns inte ens en hel familj i huset. Jag får inte komma hem till det hus jag växt upp i känna kärlek. Jag får inte sitta på altanen varma sommarkvällar med mamma och prata om livet och allt, jag får inte vakna i deras stora ljua sovrum när dom är borta - nej inget jag gjort får jag göra igen i det här huset. Älskade hus.


Jag har ett eget hem nu med en människa jag älskar otroligt högt och jag skulle aldrig vilja byta bort det mot något. Men ibland är det svårt att släppa taget och ibland vill man bara bli 10 år igen och låta allt förbli bra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback