Pojkvän vs. Wannabe-krönikör

(Innan detta publicerades läste min s.k pojkvän detta och skratta åt att jag försökte låta som en krönikör. Det var taskigt! Jag publicerar det här ändå. När han ser de här kommer jag få sova på soffan inatt. Han gillar inte publicitet. )

Daniel tittar på himlans Fotbolls-EM, jag bryr mig inte längre. Det är så typiskt Sverige/svenskar att bli helt övderdrivet övertokiga när vi för en gångs skull råkar klämma in något litet ynka mål och faktiskt spela relativt bra. DÅ ska vi helst jämföra oss själva med de stora lagen, gärna Spanien, Tyskland eller Holland- eller varför inte något annat topplag? Men nu dagen efter smällen, då vi faktiskt kommit tillbaka till verkligheten och insett att vi varit lika dåliga hela tiden då skäms vi över vårat lag och nämner inte alls att vi faktiskt hade en flagga vinkades hemma på altan där det stod "Sverige GO FOR GOLD". Det förnekar vi helst. Men innerst inne vet vi, att VM 2010 då hänger den där igen. GO for gold? HA!

Nej jag titar inte, jag bryr mig inte mer. (Även fast även jag satt i Sverigetröjan pappa sponsrat mig med under Grek-matchen. ) Jag lyssnar på Gyllene tider. För det är banne mig midsommar imorgon, och det är svenskt att lyssna på dom. Det är i alla fall något att vara stolt över.









Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback