A timekill to die for, goodbye. ver 2.

Fyfan vad det känns. Det har aldrig kännts så tungt att åka tolvan hem. Ni vet den där känslan i magen som vägrar försvinna och tårarna ligger där jättenära bakom ögat men dom får absolut inte komma ut. Inte för allt i världen.



How could I belive in this?
So silly  that I even tried.
It all seemed so far away.
now the fact is just as close as
you use to sleep beside me.

How could I see this summer coming
and belive that it all should be so fine?
Regret, regret, regret.







Lips of an angel.
Läge att byta ut musiken nu.
Allting allting allting.

(Hänvisar till inlägg : A timekill to die for, 6/5)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback