Popsickness.blogg.se

Så var det "sommarlov", om man nu kan kalla detta fenomen för det när 5 veckors jobb väntar. Men visst, halva sommaren är jag ledig - så absolut, det är värt att fira. Dock önskar jag att det kunde kännas som när man sluta lågstadiet. Man fick klä på sig fin-kläderna (gärna klänning), äta tårta på skolgården, det var alltid fint väder, blev bjuden på restaurang med mami&papi efter kyrkan, fick sommarlovspresent och bara var allmänt glad över lov.

Det såg inte riktigt ut så idag för oss på retorikprogrammet. Vi redovisade våra PM och när vi var klara så kramades vi lite och önskade varandra glad sommar. Mer festligt än så blev det inte. Dock måste jag säga att det känns lite tomt. På mitt program har vi blivit så tighta och man lever lätt lite "på varandra" då man ses i stort sett varje dag.

Jag menar :

Vem ska stå ut med alla mina knäppa upptåg, krama mig och ta hand om mig när Elin är i Strömstad?
Vem ska  vara sådär härligt - rapp i käften - och ha svar på tal på allt när Erik är i Stockholm?
Vem ska få mig att gråta av skratt med sin värmlänska charm, när Peder Flood (med två O) är i Kristinehamn?
Vem ska jag tjata (tjöta?) sönder och vem ska ta ned mig på jordet med sitt värmlänska lugn när David är i Karlskoga?

Vem ska vara socksöt och sprida glädje med goa kommentarer när Anna.. (ojdå, insåg att hon är i Örebro)
Vem ska nu planera mina alkoholintag så regelbundet när världens bästa, roligaste bosnier ( Tarik),  är i Vingåker?
Vem ska vara den finaste Lisen i världen och bara vara allmänt bäst när Louise Ekman flyttar till Sthlm?

(Detta var ju såklart bara dem som stått ut med mig mest. Ta dessa underbara x 3 så får ni hela min klass)